Runt 2003 utgjorde WAP mer ett hot än en användbar funktion för den stora majoriteten av mobiltelefonägare. Om man av misstag tryckte på den dedikerade knappen med jordglobsymbolen på tangentbordet började telefonen omedelbart upprätta en anslutning och användarna fick panik genom att trycka på den röda luren. Denna rädsla var helt berättigad ur ekonomisk synvinkel, eftersom inställningarna på telefonen fungerade som en perfekt pengafälla. Tiderna förändrades dock långsamt med tillkomsten av GPRS-tekniken, vilket medförde ett helt nytt sätt att driva och fakturera mobilnätet till Tjeckien.
Grundläggande skillnad i fakturering och principen för paketöverföring
Äldre uppringda anslutningar fakturerades som vanliga telefonsamtal per minut, medan den nya GPRS-tekniken fungerade enligt principen om paketdataöverföring. Pro För användaren vid den tiden innebar detta en revolutionerande förändring, eftersom man bara betalade för den faktiska datamängden som överfördes, inte för den tid som spenderades i nätverket. En person kunde teoretiskt sett vara uppkopplad hela tiden, men tills man laddade en ny sida betalade man inte en enda krona. En grundläggande fördel med denna lösning var också att om någon ringde dig medan sidan laddades, avbröts dataöverföringen bara tillfälligt och återupptogs automatiskt efter att samtalet avslutats. Priset för denna bekvämlighet var hastigheten, som vanligtvis inte ens nådde upp till värdena för ett vanligt hemmodem.
Probetydande prisskillnad mellan WAP och internet
Det verkliga problemet vid den tiden var den enorma klyftan mellan en WAP-åtkomstpunkt och det vanliga internet. Operatörerna tog ut enorma summor för att ladda sidor via en WAP-profil. Hos Oskar-operatören låg priset för en kilobyte som laddades ner via WAP mellan trettio och fyrtio halers. T-Mobile tog ut trettio till femtio halers för samma tjänst, och lika dyrt var det. Eurotel. Att ladda en enda lite mer färgglad WAP-sida kan omedelbart tömma tiotals kronor från din kredit.
Men om en mer tekniskt kunnig användare kunde manuellt ställa in en klassisk internetåtkomstpunkt på sin telefon sjönk priserna kraftigt. Hos Oskar kunde man surfa på internetprofilen för bara två och en halv haler per kilobyte. T-Mobile hade ett mer komplext system vid den tiden och var de enda som skilde mellan de dagliga rusningstimmarna mellan sju på morgonen och nio på kvällen, men trots det var deras priser för internetprofilen i enheter av haler. Dessutom gjordes faktureringen i block, oftast fem eller tjugo kilobyte, vilket innebar att det inte lönade sig att ständigt slå på och av anslutningen.
Du kan vara intresserad av
Tekniska krav och första obegränsade data
För att kunna utnyttja mobilt internet fullt ut på din dator var du tvungen att uppfylla flera grundläggande krav. Du behövde en telefon med GPRS-teknik och en anslutning till en bärbar eller stationär dator med en kabel eller den då mycket populära infraröda porten. Naturligtvis var en tillräcklig signal också ett villkor, som behövde nå minst hälften av dess räckvidd. maxima, annars fortsatte anslutningen att falla ner.
De höga priserna för nedladdade kilobyte varade dock inte för evigt. De första obegränsade tarifferna började dyka upp på marknaden. Eurotel var först med att komma med det revolutionerande Data Non Stop-programmet, vilket möjliggjorde helt obegränsad dataöverföring för en fast avgift på tusen kronor per månad, exklusive moms. T-Mobile försökte kontra med kampanjerbjudanden med obegränsad dataöverföring på sin företagstariff, och utvecklingen började sakta röra sig mot internet som vi känner det idag.
