Hösten 2003 stod Nokia på den absoluta toppen av mobilmarknaden och beslutade sig för att ta ett exempellöst steg. De introducerade Nokia N-Gage, en ambitiös enhet som skulle bryta dominansen för den handhållna Game Boy Advance-konsolen.ancfrån Nintendo. Människor och experter förväntade sig en verklig revolution från denna hybrid. För första gången i historien kunde en fullfjädrad mobiltelefon med Symbian-systemet, en MP3-spelare, en FM-radio och en kraftfull 3D-spelkonsol få plats i en enda ficka.
Batteridriven banbrytare och det legendariska elefantörat
Den första generationens N-Gage liknade formen av en mexikansk taco. Spelaren höll enheten i båda händerna och skärmen i mitten var porträttorienterad, vilket helt enkelt var ett olyckligt format för videospel. Den riktiga chocken kom när användaren ville spela en annan titel. Spelen såldes på MMC-minneskort, vars kortplats absurt nog var dold under batteriet. Pro För att ändra spelplanen var det nödvändigt att stänga av telefonen helt, ta bort bakstycket, ta ut batteriet, sätta tillbaka kortet och starta om enheten igen. Ett annat mål för förlöjligande var själva telefonen. Hörluren och mikrofonen var placerade på enhetens övre kant. För att överhuvudtaget kunna ringa ett samtal var man tvungen att hålla telefonen med den smala kanten mot huvudet.
Du kan vara intresserad av
Tredimensionella träffar och höga anskaffningspriser
Trots sina designfel erbjöd N-Gage en fantastisk spelupplevelse för sin tid. Att ge smidig 3D-grafik till en mobiltelefonskärm var otänkbart år 2003. Serien innehöll titlar som det fullfjädrade Tomb Raider, Tony Hawks Pro Skater, SonicN eller Call of Duty. Den absoluta pärlan och demonstrationen av plattformens kapacitet var den taktiska pärlan Pathway to Glory. Spelare kunde också tävla i lokalt multiplayer via Bluetooth eller online via N-Gage Arena-dataportalen.
Men denna tekniska prestige kom inte gratis. Själva telefonen kostade runt tiotusen kronor när den lanserades, och priserna på enskilda spel varierade från 1 000 till 1 500 kronor. Vid den tiden var detta i linje med priserna på stora titlar för stationära datorer och klassiska konsoler, vilket var för dyrt för vanliga användare och enstaka mobilspelare.
Fotogalerie
N-Gage QD som en buggfix som kom sent
Nokia var väl medvetna om den första generationens misstag, så 2004 lanserade de snabbt den uppgraderade N-Gage QD-modellen. Den andra generationen hade en mycket mer kompakt, rundad design med en gummikant som skyddade enheten från fall och gav den ett sportigare utseende. Den största förbättringen var att hörluren återvände till telefonens framsida, så att den kunde användas medoneDen finska tillverkaren flyttade också minneskortsfacket till den nedre ytterkanten, vilket möjliggör snabba spelbyten i farten utan att behöva stänga av telefonen.
För att sänka både tillverknings- och försäljningspriserna var dock QD-versionen tvungen att göra smärtsamma kompromisser. Nokia tog bort hårdvaruavkodaren för stereo-MP3-spelaren, FM-radion och till och med standard-USB-till-porten.oneÄven om andra generationen var en mycket bättre spelkonsol med förbättrad bakgrundsbelysning på skärmen och bekvämare knappar, kunde den inte rädda plattformen. ProN-Gage-projektet var ett extremt djärvt experiment.
